Ja, med rätt behå blir livet mycket mer behagligare. Enklare, skönare och inte alls ansträngt. Detta har jag känt till i teorin och någonstans har jag trott att jag även har tillämpat det i praktiken. Det hade jag inte. Nu har jag det. Att slänga (läs kränga) av mig behån var det första jag gjorde tidigare, tills nu. Ja, nu märker jag inte att jag har den på mig, den bara är där och gör sitt jobb utan att göra något obekvämt väsen av sig. Det var ingen kul historia att få den (eller rättare sagt dem, för jag köpte två) utprovad. Jo, jag vet att det är deras jobb att glo på kroppar där behåar ska passas in, men det känns så exponerande (ja eller exposed som Maria Montazami skulle ha sagt. Visserligen om känslan att vara utan läppstift) och de skarpa och avslöjande lamporna (känns som strålkastare) i provrummen gör det inte ett dugg bättre. Hur som helst, jag rekommenderar verkligen att gå till en butik som säljer underkläder för att få precis rätt behå utprovad för just din kropp/dina bröst. Livet blir behagligare!

Motivera mera!

Hur svårt kan det vara att motivera mera? Att peppa och motivera andra i kombination med att skratta ofta. Kan det vara så lätt att må bra? Det tror jag. Det blir en boomerangeffekt genom att motivera och lyfta andra. Gränsen mellan att vara för naiv och motivatorn är i och för sig hårfin. Men jag väljer att utgå ifrån att människor omkring mig vill väl. Ja, jag väljer att tro det. Glad och positiv? Det låter så väldigt hurtigt… men jag tror på det. Väljer att tro på det.

Men frågan är om jag ska bry mig? Vilka krav kanske ni frågar er. Jo det är detta med våren, värmen och ljuset. Underbara saker alla tre. Egentligen. Men allt blir så påtagligt och synligt nu i detta ljus. Jag är inte redo att blottas, jag är inte redo att ”klä av mig”, jag är inte redo för promenader i solskenet eller utflykter i vår fiiina natur och jag vill inte grilla! För att inte tala om alla konstiga blickar och kommentarer man får när man säger att ”jag har inte varit ute idag”. Var står det skrivet att jag måste ut så fort solen är framme? Och även om det stod skrivet någonstans, vem fasen säger att jag hade brytt mig om det?

Nej, lite trött blir jag på att kraven av uteaktiviteter på något vis är givna bara för att ljuset visar sig. Och så ska vi vara glada för att nu äääntligen är solen och ljuset här. Suck, säger jag. Därför är det verkligen en dubbelkänsla med vår versus vinter. Jag hatar verkligen kyla och snö, men älskar värme, mörker och att mysa inomhus.

Pinsam tystnad

Är inte oroande, tvärtom den är roande. Många verkar dock tycka att det är en smula obehagligt eller rentav jobbigt. Svettigt och rodnande jobbigt. Som ni förstår tycker jag det är lite kul. En del riktigt skruvar på sig och verkar febrilt leta efter något att säga, det är snudd på att det hörs hur de tänker: ”Vad ska jag säga?” Det är roande. Okej, jag är lättroad, jag erkänner.

Visst, ibland men bara ibland, och med vissa personer i speciella sammanhang, kan jag möjligtvis känna ett sting av obehag. Men pinsamt? Nej….

Kylan frestar

Men inte så att jag längtar. Nej, kylan frestar på och det på kreativiteten. Hjärnan fryser och helt ärligt fattar jag inte hur de som jobbar utomhus kan tänka. Eller de kanske de inte gör? Så för att vara positiv säger jag att jag är glad för att jag jobbar inomhus, därutöver kommer jag inte fram till något mer i ärendet.

Strunt samma, jag kan inte göra något åt det i vilket fall. Allt annat flyter på hur bra som helst så varför haka upp mig på något så tråkigt som vädret? Ja nu när jag funderar ett steg till (hjärnan börjar visst tina upp till normal nivå) så är ju väderprat det tristaste som finns. Jag lyssnar aldrig när någon annan pratar om vädret, jag ser inte ens på vädernyheter. Det blir ju ändå som det blir…. Vi kan med detta konstatera att jag just nu är precis lika tråkig som alla andra vädersnackare jag dissar. Haha, jag har åtminstone roat mig själv en stund.

%d bloggare gillar detta: