Vädersnack = gäsp

Vädret är väl världens, nåja Nordens i allafall, främsta samtalsämne. Varför är det så? Det blir ju ändå som det blir. Ja, vädret alltså.

Jag tycker det är befriande just att man inte kan göra något åt det, det har en viss charm och faktiskt ett skönt lugn att inte kunna göra något åt det. Visst, man kan anpassa aktiviteter och kläder efter vädret, men det går inte att KONTROLLERA!

Det är nog det som känns så befriande, och kanske är det därför jag njuter när det regnar? Höstväder på sommaren, snöslask i maj, varma dagar på vintern och ljumma vindstilla kvällar i november. Kan det bli bättre? Vädermässigt alltså.

Ja, jag gillar att vi inte har någon makt över det, oförutsägbart är helt enkelt bra för fantasin.

För att återgå till frågan varför… Jag funderar på varför vi ägnar så mycket tid till att prata om något vi ändå inte råder över? Är det för att vi vill vara sociala men inte vet vad vi ska prata om och kör ett säkert kort med vädret? Eller vill vi inte vara sociala och kör med vädersnacket för att det är så…..Gäsp.. och man liksom inte behöver engagera sig?

Eller är vi sociala (eller inte) men känner oss så obekväma av tystnaden att vi febrilt måste prata om något och i låsningen över att inte komma på något att prata om så poppar vädret upp i huvudet som ett sista desperat samtalsämne?

Eller är det så enkelt att vi trots allt är intresserade av vädret?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: