Det här med konstklubb

Jo, det är trevligt. Min första erfarenhet av en sådan klubb sträcker sig massvis år tillbaka, typ på en av mina första jobb. Men så för lite drygt tio, femton år sen, jaja sen flera jobb tillbaka i tiden, gick jag åter med i konstklubben som fanns genom det företaget. Hade inga stora förhoppningar om vinst, men så en dag fick jag mejl om att jo jag hade vunnit! Visserligen inte första pris, vilket då innebär att jag inte fick välja först av verken heller. Hmmm trist kan man tycka, men jag var bara så himla glad att vinna, att det inte riktigt bekom mig.

I alla fall valde jag som sjunde (om jag nu minns helt korrekt) och var då helnöjd med det. Kruxet var att tavlan befann sig i Stockholm. Huvudkontoret låg i Stockholm så inga problem tänkte jag, då det  inte var helt ovanligt att jag jobbade i Stockholm då och då. Nu ville det sig så illa att tavlan var så stor att den inte passerar som handbagage på flyget. Nåja det löser sig väl så småningom? Åren går (jag byter arbetsgivare) och min tavla förflyttar sig från huvudkontoret till en bank belägen bredvid. Fråga inte varför, för det minns jag inte.

Kopplar då in min morbror som ju faktiskt bor där och han är söt och åker och hämtar tavlan (på banken). Det känns tryggt att veta att den nu (vi är på år 2003) befinner sig i släkten. Så år 2005 besöker jag och mannen huvudstaden och då bland annat morbror.

Och jo nu äntligen ser jag tavlan för första gången på riktigt. Och jo den är rätt stor och helt okej motiv tycker jag fortfarande. Men så var det där med flyget…. och vi flög ju upp. Okej, tavlan stannar ett tag till.

Tiden passerar men jag vet att vi fotade tavlan vid besöket 2005 och nu undrar jag var dessa foton är? På den externa hårddisken sägen mannen. Kanske tillägger han. Hmm, ja men det känns lite som att leta efter en nål i en höstack, så jag lägger det åt sidan så länge….

Swing it med Lisa Rinnevuo

Under åren som går besöker jag Stockholm relativt ofta….. Ingen gång kommer jag hem med min tavla. Nu har det gått så lång tid att jag inte längre minns motivet och vem konstnären är kan jag inte ens gissa (men en kvinna vet jag att det är).

Nu har jag gått med i en konstklubb igen, helt utanför jobbet, men var ligger den då? Jo, i Stockholm.

Nåja. Som medlem fick jag välja ett gåvoblad och tack och lov var det ett så litet mått att de kunde skicka den! Himla glad är jag. Så här ser den ut, Swing it med Lisa Rinnevuo.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: