Magiska solnedgångar i Borgholm, fantastisk utställning, Da Vinci Inventions, på Kalmar slott och inspiration på VIDA Museum & Konsthall är några av sommarens minnen från semester del två. Promenaden i naturreservatet Borga Hage var en ny upplevelse. Så vackert!
Vår bröllopsdag (17 år) firades på restaurang Mando i Malmö. Gatukonst i Helsingborg hamnade på kamerans minneskort. Massor av musik har flödat genom öra och själ. Soffhäng varvat med altanhäng. Öl och smörrebröd slank ner på krogen Strandborg i Helsingør. Lunchen på Ölands Choklad i Färjestaden satt perfekt trots att det inte blev kroppkakor. Fikat i Stora Rör på Öland var ett bra andningshål och hamburgaren (flæskesteg med sprød svær) på Hamnfestivalen Limhamn var okej.
Intressanta samtal med okända är en bonus. Så många trevliga människor jag har mött på tåg, buss, båt, pubar, fik, stränder, i diverse köer och ja överallt – det är ett plus som värmer sommaren ytterligare några grader. Allra bäst var familjeträffen på Öland 🙂
Mina bilder på Flickr eller direkt till ett album:
Helsingborg, Sweden
Offentlig konst är ett måste, utan den blir det offentliga rummet grått och tråkigt. Man tänker kanske inte så mycket på konsten när den finns på plats. Men jag är säker på att vi hade saknat den om den inte hade funnits. Grått alltså. Trist.
Jag gillar att spana in hur en stad är utformad. Placeringen av utsmyckningar i det offentliga rummet ger liv, allt från hur blommor och rabatter är arrangerade, till hur papperskorgar, bänkar och cykelställ ser ut. Snygg konst och smarta lösningar smälter in. Och sticker ut. Det bästa är när arkitekturstilar mixas och byggnader blandas i färg, form och material. Gärna brokigt och stökigt. Jag roas av skulpturer jag inte vet vad de föreställer, de, precis som arkitektur, får gärna vara malplacerade.
Och så är jag tokig i gatukonst och graffiti. Jag kollar alltid upp mot fasaderna i nya städer för att hitta målningar jag inte har sett. I måndags var jag i Helsingborg för att fånga muralmålningar av konstnärerna som deltog under #ArtStreetHbg 2018. Jag har gjort mitt bästa för att ge cred till rätt konstnär, rätta mig om jag har fel. Tar gärna emot tips på muralmålningar på andra platser i Skåne. Malmö har jag hyfsat bra koll på.
Artist: Mantra @mantrarea
Artist: @PichiAvo
Artist: Christina Angelina @starfightera (pågående)
Artist: Timothy Avery
Brohemia
Och några elskåp från södra delarna av Helsingborg:
Några foton från ArtStreetHbg 2017:
Artist: Tim Timmey
Artist: Jimmy Skize
Slutligen make 2018
Ambitionen med 2018 års sommarsemester är att åka till platser i Skåne där jag (vi) inte har varit tidigare. Har hamnat på ställen som Tomelilla, Sjöbo, Lövestad, Kämpinge, Veberöd, Åhus, Viken, Hittarp, Grå Läge, Mölle, Kullaberg, Kullens fyr… och en hög andra byar/avtagsvägar/stränder jag inte minns namnet på.
Jag har gjort mitt bästa för att vidga Skånevyerna och utflykterna har mestadels upplevts på nya ställen. Det har såklart blivit en del återbesök, men jag har provat att göra annorlunda saker på dessa återbesök. Har lyckats hyfsat bra med det.
Gillar inte att planera för mycket under semestern, dagsutflykter är min melodi, med stor dos av flexibilitet. Jag har utflyktat med maken, vänner och ibland själv. Idag avslutar jag min andra semestervecka. Veckan har avnjutits på Österlen och i de nordvästra delarna av Skåne. Däremellan har en massa landsvägar i Skåne, noll koll på exakt vilka de är, avverkats.
Under min första semestervecka runt midsommar var jag bland annat i Falsterbo och Skanör. Är ingen badare, men älskar kusten, havet och att promenera längs stranden. Ljuvligt. Skanörs hamn hade jag inte tidigare besökt (vad jag minns), kommer att åka tillbaka dit. Och till sanddynerna i Falsterbo.
Svedala, Landskrona, Helsingborg, Ven, Brantevik och Smygehuk fick (åter)besök. På hemmaplan (Malmö) har vi såklart även turistat. Bland annat med trampbåt (puh) och Rundan i Malmös kanaler. Gillar perspektivet nedifrån och upp som det blir vattenledens. Men jag har även tagit bussen (och/eller cykel) till Värnhem, Oxie, Hyllie, Holma, Jägersro, Limhamn, Rosengård och en massa andra platser. I 💙 Malmö.
Åhus var en helt ny upplevelse (okej det var med jobbet så räknas inte som semester, även om hälften av tiden var hygge), pluspoäng i bra val. Mölle och Kullaberg var också nytt för mig. Så fint och gott för själen (och magen = räkor), hit måste jag tillbaka!
Med halva semestern kvar funderar jag på om det är läge för en tripp utanför Skåne? 🙂 Återkommer.
Sex dagar in i maj kan jag konstatera att Malmö levererar – alltid känslomässigt, nu även med vädert. Äntligen är värmen här, känns som vi hoppade över kalla våren och gick direkt in i sommaren. Helt okej!
Igår var jag nere på Ribban och fotade entusiasterna som deltog i Toughest 2018. Vilka kämpar som var med och ja, det är ju snudd på folkfest. Perfekt lördag!
Mina bilder från Toughest 2018 Malmö finns på min Flickr
Foto är en bra hobby, jag kommer iväg på utflykter och får samtidigt motion. Till de flesta ställen har jag kunnat ta mig med jojo sommarkort, men till Flädergården i Vinslöv var det svårt. Det fick bli bil, faktiskt en Toyota mer än 30 år gammal, en av mina vänner äger denna juvel. Så pass gamla bilar har veteranstatus och behöver inte besiktas varje år, de har heller inga krockkuddar och ja, de är allmänt oroliga att åka i för en trafikrädd själ som mig. Men, men det ska vara bra att gå mot sina rädslor har jag hört så det har blivit en del bilåkning i sommar.
När jag ändå pratar om rädslor vill jag nämna min höjdskräck. Eller jag vet inte om det är skräck, höjdrädsla är kanske en bättre beskrivning. På vissa höjder och i vissa situationer går det hur bra som helst, absolut spelar bredd, höjd och omgivning in om det blir obehagligt eller inte. Det är väldigt frustrerande att ha denna höjdrädsla då jag samtidigt älskar höjder och att fota vyer högt uppifrån. Dilemma alltså. På en av sommarens turer åkte jag över till Köpenhamn, ville fota byn uppifrån, bland annat från tornet i Vår frälsares kyrka (Vor frelsers kirke), som är känt för en fantastisk utsikt. Det var inga problem att ta sig upp i tornet, eller ja lite stånkigt och andfått var det allt, finns ju ingen hiss… Nåja, det var inga problem höjdmässigt att gå inne och upp i tornet, det var när jag skulle ut på den utvändiga trappan som snor sig runt om hela tornet det sket sig. Det tog tvärstopp där illamående, yrsel och irrationella tankar tog över, så med ben som gelé och skakig kropp kapitulerade jag. Det gjorde att jag kom ner hela vägen snabbare än jag hade hunnit fatta att jag varit så långt uppe.
En mer behaglig höjd och omgivning är Runda tornet (Runde torn). Även här är det gång uppåt, men inte lika högt och framför allt inte lika smalt.
